apropå otrohet

Jag har fått några kommentarer om mitt korta inlägg om otrohet.

Bl a en som tycker att alla kan begå misstag. vi är mänskliga.

sen var det stumpan som skrev
Är man missnöjd i förhållandet så gör man slut först, innan man provar något nytt. Allt annat är fel och totalt oförlåtligt.Och därmed fick väl Anonym här ovan också ett svar:Otrohet är aldrig ett misstag...Att benämna det så, är att försöka skylla ifrån sig.

mitt svar är

hmmm, mänskligt är att fela.
så ok, jag kan kanske förstå att det kan hända EN gång.
(fast jag själv skulle aldrig acceptera ett sånt misstag...och jag skulle ALDRIG tappa respekten så mycket för Adde så jag skulle utsätta honom för det.)

men jag skulle kunna försöka hjälpa andra igenom en sån sak, om de har viljan att försöka igen.
men när det hänt fler gånger...ALDRIG!
Då kan jag inte ens stötta och säga att det går att lösa.
Då är jag nödd och tvungen att stötta till 100% den bedragna att överleva.
för det är nog riktigt dödande att bli utsatt för något så förnedrande.

själv förstod jag att det kanske inte stod rätt till i mitt ett förhållande jag hade tidigare när jag sökte och mådde bra av andras uppmärksamhet.
Att det blev viktigare att gå ut för att få uppmärksamhet istället för att umgås med den som var min partner.
så vi avslutade förhållandet.
och jag kunde låta honom gå med huvudet högt.
och jag oxå naturligtvis.
Att det sen aldrig finns en lycklig separation är en annan sak.
men vi lät varann gå med den andras respekt.

så återigen utsätt aldrig nån som du har älskat och respekterat för något så respektlöst.

tänk alltid på hur du själv skulle vilja bli behandlad...