Överraskning

Vi (tjejsnack) pratade idag om hur våra män/killar gör när de uppvaktar oss fruar/tjejer.

Adde kommer sällan ihåg såna petitesser som; min födelsedag, mors dag, min namnsdag eller årsdagen av förlovning eller bröllopsdagen eller den 30 november då vi träffades inte heller alla hjärtans dag .

Och råkar han komma ihåg det brukar jag få en ihast inköpt våreld/höstglöd = blomma i kruka som heter olika beroende på vilken årstid man köper den...

Jag som älskar överraskningar, uppvaktning ja allt sånt!!
Därför brukar jag inte spara på krutet när det gäller såna saker.
Mycket för att jag lever efter mottot att man får tillbaka det man ger andra. Vare sig det är hur man beter sig eller vad man säger eller så, typ klappar jag till nån så får jag baske mig räkna med att få en tebax...
Men i min familj är det visst bara jag som lever efter det mottot.

Jag tycker förståss att jag ger även när det inte är någon slags högtidsstund också.
Liksom bara älskar och ger av det.
Adde tycker att det är så det räcker.
Fast han blir glad när han blir uppvaktad men lätt panikslagen. för han har gett sig självrollen att han inte klarar sånt där..

Men det är väl bara att bryta såna dumheter man inbillar sig om sig själv och lära sig lyssna och läsa av.
Vi hade 6 årig förlovningsdag i juli och jag märkte att han var lite stressad och ville åka och handla ensam och så...
(plus att han stod och läste i sin mobil... Han försöker komma ihåg att skriva in där när jag råkar säga något som jag önskar mig. typ, "fasen, jag skulle behöva en ny grillpensel...")
Hela jag blev glad! Nu, Äntligen! skulle jag bli uppvaktad!
Jag var så glad och tänkte ut något jättebra att köpa till honom...
En mick! En dyr rackare.
Något som jag visste att han önskade att han hade.
Något som bara är till honom. Ingen mer i familjen använder sig av den. (Jeppa har ju flyttat hemifrån)
Bara hans!

Jag fick en rosa våreld/höstglöd måste ha varit svårt att få tag i.
Så nu förtiden när Adde står och galer i sin mick sitter jag bredvid min våreld och skvätter lite vatten i jorden.
Ok, visst blev jag glad! Men inte så himlastormandes.
Jag vet ju att jag inte ska bli besviken och ledsen men jag blir det och känner mig jättebarnslig.
Men i den frågan är jag som ett barn.
Jag älskar ju överraskningar!