naken och naturlig

Ok, kläder är inge större problem som jag tidigare har avhandlat.
Men...
...och jag känner mig så lööööjlig.
Igår när jag skulle gå till Lindas Beauty för en ansiktsrenovering så insåg jag att det var nog dumt att komma dit sminkad.

Jag trodde inte om mig själv att smink betydde något.
men men ack och ve.
Jag är fast i makeupens begär.
Tyckte att jag var naken, kände mig så utsatt.
Jag fick kämpa mot mascaran den ville kleta ut sitt innehåll på mina ögonfransar.
Jag stod emot.

Det är det värsta jag vet att vara fast i något.
Inte bestämma själv om mig själv.
Jag röker inte, jag snusar inte för jag bestämmer nu för tiden själv om jag är sugen eller inte.
Ingen liten cigg i världen kan komma och få mig att inte själv bestämma huruvida jag ska tända en cancerpinne eller inte.

Jag gört inte!
Så förstå vilket bakslag.

Jag är sminkoman.

Inte mycket smink men åtminstone lite kräm som trollar bort ojämnheter, lite finare färg.
och en liten sväng med mascaraborsten över fransarna och en gnutta läppstift bara pytte pytte så det nästan inte syns.
Bara för att lura mig själv och andra att jag har fin hy, långa ögonfransar och pussiga läppar.

Jag gick genom stan och tyckte att alla glodde på mig.
(kl9,30 affärerna öppnar 10 så jag var ensam på stan)
Alla tisslade och tasslade om, huuu så hon ser ut i verkligheten.

nej då det var väl att ta i.
Men ett litet uppvaknande var det dock
att inse att jag inte gärna vill vara utan lite, lite smink.

Så nu ska jag kämpa emot det också.

Tur att Linda färgade mina fransar igår.
Tur att jag har solkort kvar.
Tur att det finns brun-utan-sol.
Tur att jag kan bita i mina läppar så de blir röda och blodsprängda.
Tur att jag kan nypa mig i kinderna så de blossar förföriskt i rött.
Tur att det finns push up BH.
Tur att det finns trosor med inbyggd gördel.
Tur att det finns högklackade skor.

Men hörrni jag kan nog vara naturligt vacker.