Inte en mohikan.
Inte en "riktig"punkare enligt mitt sett att se,så långt ögat kunde nådde.
Det var riktig party stämning folk i all åldrar.
Och en rejäl fylla. i alla åldrar.
Så jag satt där och lyssnade samtidigt som jg studerade folk och fä runt mig.
Jag fick nånslags backflash och allt kändes som den gamla goda tiden, åttiotalet.
Allra helst när dessa grabbar i hela 80tals munderingen kom.
Men jag kom till ett bryskt uppvaknande när de inte ens sneglade åt mitt håll.
Jag är i deras mammors ålder och jag syns inte.
Jag är inte i 80talets guldår längre.
Jag är tant.
Inga pojkar med långt hår och trasiga jeans tittar på mig längre.
Inget är och kommer aldrig bli som 80talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar