hysteriska jag

Adde åkte imorse kl 7,30, jag halvsov.
Lyfte på ena ögonlocket och sa:
-ta mjukisbrallor och badbyxor med dig. Sätt på dig några bra skor. Du måste kunna röra dig i skor.

jag släpper aldrig mitt mammaliv...
stackarn!

Så lekte småttungarna järnet...
Jag sa plocka fram lite roliga leksaker till Elsa kommer.
Och de nappade på ideén!
Så jag behövde inte gå upp förrän kl 8,40!

Då ringde jag till Adde, ville höra hur det gått att köra.
Han var lite skitis för att köra i Stockholm. (haft körkort i 3 år bara och då bara kört på våra småvägar...)
Det går inte att komma fram..
Jag tvingar mig att göra annat.
Men tänker inte på något annat.
Ringer igen.
nepp.
Ringer igen.
nepp.
Då har jag bestämt mig!
De har kört ihjäl sig!
Japp.
Springer upp och kollar av AB hemsida. Har det varit nån bilolycka?
Inte vad jag kan se...
Börjar vänta på polisen.
men hur ska de hitta ut till oss?
jag hittar ju knappt hem själv.
Funderar om jag ska ringa till Martin eller Lars eller nån av de andra killarna.
Men tänker att det kan jag ju inte göra...
De kanske de tror att han är hårt hållen...
Till slut ringer jag Cissi. Hon är Stockholm och ska ta tåget hem.
-hej! det är jag... Har du hört nåt från killarna?
-nej.vaddådå?
-inte jag heller och jag har hållit på å ringt i 40 minuter.
-nej, säg inte så där! Har du provat å ringt till Martin?
-nej, men...
-jag ringer Martin på en gång!
Jag går runt och småskrattar åt mig själv. Jag vet att jag är löjlig.
Cissi ringer tillbaka.
-de har precis kört in i Stockers och allt är lugnt!
pjuuu.
Då var jag på vägen och gick omkring där så att jag skulle möta polisen. Så de hittade rätt på en gång.
Nej då!
Egentligen vet jag att det inte har hänt något.
Men på något vis är det som om OM det skulle ha hänt något så vill jag vara förberedd.

Jag tackar Gudarna för att jag inte är synsk! För om jag hade varit det skulle jag antagligen vara ensam kvar på jorden.


Hysterisk? JA!