Igår så var Adde inte på hugget om man säger så...
Jag blir orolig ifall det är mitt fel.
Men kanske inte får fram det på så bra sätt.
jag: är du arg?
Adde: nej.
jag; nehej, vad bra då.
Men det kändes inte bra...
Jag försöker mig på både det ena och det andra. Men inte ett spår av kärleksglimt i hans ögon.
Och jag blir bara oroligare och oroligare. Har jag gjort något?
Gjorde jag något igår som han inte gillade??
Så till slut så säger
jag: Ähum, är du sur?
Adde: nej.
jag: nehej...
Så fortgår det några gånger (typ 5 gånger)till tills...
Adde: Men va fa... jag blir ju förbannad som du håller på hela tiden och tjatar om att jag är sur! Fattar du inte att man kan va trött och slut? Är aldrig du det va`?Jag är helt färdig!
Så gick han.
Och jag blev skit arg fast jag tror att jag egentligen blev ledsen men ville inte visa det.
Så sen gick jag och tjurade.
Det positiva med detta är att när något sånt här inträffar så städar vi, båda två.
Så när vi städat och lagat mat så får jag äntligen ur mig.
-Jag var bara orolig att det var mig du var sur på, att jag hade gjort något fel...
Jaja vi fick iallafall ett relativt städat hem och god mat!
2 kommentarer:
Bra när man kan göra nått vettigt av tjurigheten :P
då kan ju du povocera fram ett bråk lagom till att ni ska få gäster så får ni ett fint städat hem tills de kommer, och förhoppningsvis så har ni blivit glada och sams igen :) Jag kommer från Rengsjö, det ligger mellan Bollnäs och Söderhamn
Skicka en kommentar