Jag tycker om skvaller.
Jag vill gärna höra skvaller.
Jag förmedlar gärna skvaller.
Jag är en skvallerbytta!
Jag kan ringa till nån vän och börja med att säga; skvaller, jag har skvaller!!! men då är det kul och glatt skvaller.
Är det skvaller som jag har svårt att tro på talar jag först om att det är bara något jag hört så det mycket troligt kan vara skvaller eller ett rykte.
Men är det skvaller som kan skada någon eller göra illa någon säger jag så lite jag kan.
Då brukar jag diskuterar det med Adde och de närmaste.
Jag försöker få fram mer om jag har hört elakt skvaller, ställa ledande frågor lite snyggt till folk som borde veta. För att i sånt fall se till att ett elakt rykte dör ut.
Jag kan inte förstå hur Adde klarar sig utan skvaller?
När han har pratat med någon eller så, vill jag veta allt, nejdå men jag ställer frågor om både det ena och det andra (hmm det låter det) och Adde kan inte för sitt liv förstå varför han skulle ha pratat med människorna han pratat med om sånt?!
Hur skulle han veta det?
Men samtidigt tror jag att det har lite att göra med hur man är intresserad av andra människor också.
Jag vet att Adde ibland kan bli förvånade över att jag vet saker om hans egen släkt som han aldrig hört.
Men jag är ju nyfiken och intresserad och frågar!
Frågar man inte får man inget veta!
Sen vet jag om någon pratar med Adde och öppnar sig så skulle han ALDRIG säga något till någon inte ens mig inte ens om jag skulle erbjuda på både det ena och det andra....
Skvaller!!!Jag har ett kul, glatt skvaller!!!
Men jag får inte säga något!
Fan vad svårt det är att hålla tyst!!
Ok, en ledtråd... menläs det fort...
närmare 40 och inte trott sig få uppleva detta!! hahhah
Hur ska jag kunna hålla mig????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar