Jag mötte en superduper sönderstressad resenär när jag gick omkring på stationen.
Jag la precis på luren för jag hade pratat med trafikkontoret.
Resenären smäller iväg ett blixtrande leende och säger:
-Call back?
Jag funderade va ? va fan?
-What?
-Call back!? säger han fortfarande med ett leende som inte ser lika övertygande ut längre.
-äum?
Call back?
Hade jag pratat med honom tidigare?
Såg andra resenärer som började se lite fnissiga ut.
-call back? Han log inte längre utan både lät och såg väldigt osöker ut.
- Vilket spourr? på bruten engelska..
Spår? jag fattade verkligen ingenting??
sååååå trillade slanten ner....
KOLBÄCK...
tur! för jag skulle aldrig ha ringt upp honom i vilket fall som helst!
så det så!!
2 kommentarer:
Ha ha så tokigt det kan bli :)
Ge mig numret! Jag ringer snubben på rot och säger att det är totalt ointressant vilket spourrr tågskrället går från, för inte fan ska han till CallBack inte. Tjofaderittan och så var det med det!
Skicka en kommentar