Idag både tandläkartid OCH tid för att operera bort mina fläckar både den som såg ond ut och vårtan...
Sen min stora leverfläck i nacken.
Det är ren och skär separationsångest jag går igenom nu.
Jag har/haft en jättestor leverfläck i nacken som liksom på något vis blivit en del av mig.
Fler såna där läkarkunninga har tyckt att jag ska ta bort den men jag har inte fixat tanken på hur det skulle gå till.
Jämt när jag gått till frissan har jag först förklarat vad jag har i nacken så de inte skulle börja kräkas när de skulle se den.
Sen en gång i tiden när jag bodde i Arboga hade jag 2 katter, Kerstin en kolsvart kattunge och Sotis en kritvit kattunge (finurlig jag var på den tiden va?)
Sotis (den vita) var lite speciell för att inte säga typ hjärndöd. För så fort jag sov kom hon upp i sängen...
Jag vaknade dyngsur runt hela huvudet.
Min leverfläck i nacken!
Kattskrabban trodde att det var en kattmamma tutte!!
Fräscht?
Nej!
Den katten gjorde jag mig av med!
Alla mina barn har varit så fascinerade av min leverfläck i nacken. De har dragit i den och petat och frågat vad det är.
När vi har saknat olika sorters hängare har vi kunnat utan större och längre funderingar...
Min leverfläck i nacken!!!
Jag har fastnat i den, jag har borstat på den när jag borstat håret, hårstrån har lindats runt den så jag trott att den har gjort vissa självmordsförsök, halsband har fastnat på den.
Men ändå det var min leverfläck i nacken...
Nu är det bara Viktoria kvar...
Fasen så här i efterhand kommer jag på att den borde fått sig ett namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar