Hjälp!Han smyger på mig bakom stenen.

Vigg och jag skulle gå och hämta blommorna (de vissnade liken) uppe vid vägen för att fräscha upp med lite nya, (gröna.)
Han ville så gärna hjälpa till. Så jag tog upp den ena krukan och bad honom bära den.
Helt plötsligt skriker han i panik och jag blev ju livrädd och fattade ingenting.
-vad är det? frågar jag och tittar på honom, han är helt paralyserad.
-MYROR det är myror i krukan. skriker han
-men släpp krukan då, det var bara en plastkruka (innerkruka)
-jaaha, snyftar han
-kom hit ska jag borsta bort dem.
Jag hoppades att det inte var pissmyror.
Som tur var var det svart myror så jag kunde verkligen säga och mena att det är den snällaste av alla myror.
Men han hade hunnit få ca 1000 myror på sig den korta stunden och de kröp överallt på honom.
Jag visade att de var snälla. Men kunde samtidigt förstå att det kändes olustigt för det var hur många som helst på honom.

Senare på kvällen gick vi och tittade när de släppte ut fåren för i år
(Nu är det sommar!)
På vägen tillbaka börjar Vigg hojta igen.
-Hjälp! Han smyger på mig bakom stenen!
Nu stod Vigg helt stilla
-Va´? han hade sprungit lite före så jag hade ju inte riktigt sett vad som hände längre fram.
-Han! han står där och smyger på mig!!
-Vem?? jag kände mig som ett frågetecken. Och började se mig omkring efter våldtäktsmän, tjuvar och banditer
-Där!Där bakom stenen, myran!!