Missförstånd II

Igår var jag stationsvärd på jobbet.
När jag gick min morgonrunda så var det en av hissarna som inte fungerade.
Hur jag än försökte fick jag inte igång den, det gick inte ens att öppna dörrarna.
Helt dööö var den.
Jag ringde Schindlers hiss och felanmälde hissen.
I och med att jag var lite orolig över utifall att någon låg fast i hissen gick jag dit med jämna mellanrum för att lugna mitt oroliga sinne lite grann.

Längre fram på eftermiddagen ringer plötsligt mannen från Schindlers och är mycket upprörd!
-Kom hit på en gång det är sabotage!! Någon har lagt stora stenar i spåren!
-Va?
Jag blev alldeles skakis. Jag hade ju gått där hur många gånger som helst. jag började snabbt gå igenom hur jag gått och hur jag tittat.
-eh, jag komemr så fort jag kan! Jag måste bara göra klart det jag håller på med.
-Jaa, skynda dig! Det är sabotage.
På vägen till hissen arbetar hjärnan i expressfart. Vad ska jag göra? vem ska jag ringa? Vad ska jag göra? Hur stora är stenarna? Orkar vi bära flytta dem själva eller måste jag ringa nån som hjälper till att flytta stenarna.
När jag närmar mig hissen ser jag schindler mannen, står hyfsat lugn vid hissen. Där det inte finns några spår...
-Kom ska du få se! Det är sabotage! Det är någon som lägger så här stora stenar han håller upp en sten (ca3 cm höga och 3,5 cm långa) . De lägger stenarna här i spåren då kan inte dörrarna gå igen ordentligt och då stängs allt av efter en stund...