då var dagen över.
Det har gått mycket bättre än jag väntat mig!
Det är faktiskt bättre att föreställa sig det värsta.
Då kan det bara bli bättre...
Jag var mest nervös för att Jacob och "grabben" skulle träffas för första gången.
Det var där det skulle kunna skita sig på riktigt.
Så när kl blev 13 ringde Jacob och ville bli hämtad.
Han var nog nyfiken...'
Jag frågade "grabben" om han ville följa med in till stan och handla ochhämta Jacob.
det ville han.
Egentligen vore det mer konstigt omde inte skulle passa ihop.
De skiljer5 dagar i ålder på dem.
Deras intressen är styrketräna och kläder.
Exakt samma klädsmak har de.
(= jag ser alltså hela kalsongerna, byxorn har gällivarehäng upphöjt(?? nersänkt) i 280!)
Bådas pappor jobbar som lastbilschaufförer.
Jag såg hur de tittade nyfiket på varann.
Fast det skulle inte synas förstås.
Sen, efter 2 min började de prata.
Så fortsatte det.
Jag fick 3 sek med Jacob själv och frågade snabbt
-hur känns det?
-han verkar ju skittrevlig ju! sa Jacob.
Ja det ser så bra ut som det kan!
Så känns det just nu iallafall!
Sen hörde soc personalen av sig och meddelade att utredningen var klar.
Så de mailade över den och hjälp vad bra adde och jag är!
Det är nästan så jag skulle vilja bli barn till mig själv!
1 kommentar:
Va skön att det är gjord och att allt funkade bra .
Skicka en kommentar