Igår var mötenas dag.
Först möte med behandlingshemmets handledare.
Vår backup i detta nya projekt att bli familjehem i ett behndlingshems regi.
Det kändes bra men mycket frågor.
De är ju nya på detta också så vi kom på att gäng frågor som måste besvaras så nnu ska de jobba på det.
Sen kom soc personalen i går kväll. Precis när strömmen gick.
Helt svart, ingen toa, inget vatten inget ljus.
Jag tänkte för mig själv att tänk om de tror att vi inte har betalat elräkningen.
MEn mintt i mötet kom strömmen tillbaks.
Det var ett rätt så känsligt möte.
Adde och jag skulle ju tala om vår relation och så.
Det är ju svårt det är ju så att man lever i detta som helt naturligt ju.
Så ska man helt plötsligt sätta ord på varför jag vill och ville leva med Adde och hur han är som pappa och vice versa.
Det känns ju bra att han var med och fick höra om mina tankar om honom som jag oftast tar för givet utan att sätta ord på. Men samtidigt blev det känslosamt.
Även då natruligtvis att höra hans ord om mig.
Jag har väldigt svårt att ta en komplimang. Säger nån något så säger jag något punchigt kul som tar udden av det hela.
Och på nåt vis kändes det som att jag absolut inte kunde göra det där, igår kväll.
Så där satt jag oc hkände mig löjlig men mer glad att adde har såna tankar om mig.
Sen gå igen hela min uppväxt, mitt förhållande till mina föräldrar och med Uffe (xet) det är ju inte något man pratar om eller knappt tänker på det är ju en del av mitt liv..
Japp, så nu har vi lite nervös mage för nu har vi kommit ett steg längre ändå.
för detta kommer börja röra sig ordentligt nu.
Så ska vi försöka boka upp ett till möte med de ekonomiska frågorna.
Vi har ju inte möbler och grejer så vi kan möblera upp ett helt rum på ett ögnblick åt grabben.
Får vi hjälp till det eller ska han få en sak i taget?! T ex.
Ja det är mycket...
Nej nu måste jag gå på toa.. man har en nervös mage som sagt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar