Hittade ett av mina försök till att börja blogga.
Råkade hitta på det nu.
Och det är ju nästan på dagen 1 år gammalt.
Usch vilken jobbig tid det där var...
Från den gamla bloggen:
idag är jag sjuk (igen)
Det vill säga, idag kan jag måla taket, dörrarna och golvlisterna.
Mne jag måste försöka vila så min förkylning försvinner.
Blev förkyld i mitten av augusti och det ger inte med sig!
I torsdags blev jag kallad till en av pedagogerna på skolan för ett snack..
Min Jacob hade pratat om att han var rädd att jag skulle ha blodcancer eftersom jag aldrig blir frisk. Det börjar alltså bli dags för att friskna på sig.
Hela min närhet (ok, inte hela men många) är dåliga. Det började med morfar (världens bästa) får ordentligt ont i magen och får lov att läggas in på sjukan.
Det visar sig att hans tarmar har lagt av.
Han har tappat aptiten helt och hållet.
De ville skicka hem honom rätt så omgående men min kära moster vägrade, hon gav sig inte förrän de utrett honom ordentligt.
Då först fattade de att hans tarmar inte vill vara med längre.
Men som sjukvården ser ut i Sverige nu för tiden så skickades han hem så fort de visste vad det var för fel med en massa mediciner till mormor (som är 80 bast).
Det är meningen att hon ska sköta honom med blöjor, kateter plus hjälpa honmom på toa ung. varje timme dygnet runt, då han tror att han ska kunna baja hela tiden.
Efter 4 dygn har mormor fått en hjärtinfarkt, ramlade ihop på golvet framför toadörren med morfar skrikandes hysteriskt på toan, livrädd, tror att mormor har dött.
Han själv kommer inte upp från toaletten...
Mormor hamnar på sjukan och morfar på ett akutboende.
JAg och min syster åker till morfar så han inte ska vara ensam och rädd, ängslig.
Min moster Katharina åker till ackis till mormor så hon ska slippa vara ensam och rädd.
Morfar har ångest från tårna, han ser framför sig mormor ramla gång på gång, livrädd och orolig .
Vill åka till mormor, vill åka hem.
Min stora starka morfar är så ledsen.
Han vägrar äta förstås.
Min svägerska åkte in till sjukhuset i ung. samma veva för hon hade cellförändringar på livmodern.
När de ska sy ihop henne(? huga, det låter det) så går tråden av!!! och nålen försvinner in i livmodern.?!
Naturligtvis blir hon kvar på sjukhuset med kramper i magen och en rejäl portion oro.
Idag ska hon till sjukan och då ska de ha kommmit på hur de ska göra med nåleländet.
Min... styvfarmor har fått hudförändringar i ansiktet och har sytt 18 stygn på näsan.
När de sen ska ta bort stygnen så hittar de bara 15 vilket inte är bra.
Stygnen kan visst börja vandra i kroppen???
Sedan! min jobbarkompis son, 6 år har varit förkyld under en längre period vilket hon och pappan till slut tröttnade på och skickade farmor med pojken till familjeläkaren.
Så det ringer helt plötsligt till jobbet och mamman lär dra på stört till barnakuten.
De hade hittat något som inte såg bra ut.
Fyfan! för att få ett sånt telefonsamtal!!
Nu ligger de på ackis i Uppsala och pojken har en aggresiv leukemi och både mamman och pappan har blivit sjukskrivna i ett år!
jag fattar inte vad som händer??
Det var 1 år sen..
Min älskade morfar gick bort den 16 nov.
Mormor blev bra efter hjärtinfarkten med medicinering men är en helt annan människa nu när hon är själv.
De var gifta i 60 år!
Min svägerska blev tvungen att ta bort livmodern för nålen hade hamnat på ett så dumt ställe så det kunde bli allvarliga blödningar om de fösökte ta bort nålen.
Min styvfarmor har inga större problem efter sina operationer.
Min arbetskompis pojke är fortfarande sjuk.
Men har så smått börjat gå i skolan.
Allt de där hände på en och samma vecka?!
Fy tusan det var en hell of a week.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar