igår hade jag ett möte som slutade i nästan katastrof.
Den jag pratade med lyssnade inte, avbröt och pratade bara om sina tankar.
Fast det var mig det gällde så fanns det inte plats för mina förklaringar och tankar.
Jag fick aldrig förklara varför o s v.
Jag var jätteupprörd efteråt och kände mig avsnoppad.
Idag tog jag mig i stor kragen och mailade och skrev ner allt från min synvinkel.
Jag känner mig jättestolt och modig.
och inte började jag grina heller annars har jag så lätt för att börja tjura när det gäller. inte för att jag grinar för att jag är ledsen mer för att jag egentligen kanske inte är så modig men så gör jag det ändå!
då kommer alla känslor i svang.
Och jag blir galen!
För då kan ju folk tro att jag tar till lipen för att få min vilja igenom. men så är det ju inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar