Jag är ledsen.
Jätteledsen.
Det känns ibland som om jag bara är mamma när det behövs pengar eller om det behövs en bil.
Visst självklart ställer jag upp efter bästa förmåga.
Det vill jag!
Men det kommer till en gräns.
När jag börjar känna mig utnyttjad, då är det inte skoj längre.
Den enda gången det ringer är när det ekar i plånken.
Eller när det behöver skjuts hit och dit.
Och jag lättar på plånboken tills det inte går längre.
Jag kör så långt bensinen räcker.
Jag tackar nej till andra grejor för att skjutsa, jag handlar inte det jag själv önskar och behöver för att hjälpa till ekonomiskt.
Jag får sitta som en butler utanför hus och hem och vänta uppemot en kvart innan det behagas dyka upp.
Jag ringer jorden runt för att förenkla och hjälpa till.
Jag går upp i ottan för att skjutsa till jobb.
Jag hittar, jag fixar jobb för att det ska kunna inbringa pengar.
Jag är kattvakt fler dagar på raken. jag får sitta och lukta på kattskit av någon annans katt eftersom jag har valt att ha utekatter för jag hatar kattlådor.
Jag ger och älskar och älskar att ge.
Men nu känner jag mig tömd.
Visst ska man ställa upp som mamma.
Jag vill att mina barn aldrig ska säga att deras mamma aldrig var intresserad av dem att hon aldrig ställde upp.
Men nu vet jag hos mig själv att jag har ställt upp mycket och mer än många andra.
Det är mig man ringer till för jag ställer upp jämt ( bara inte lämna småttungarna ensamma)
Kan man säga upp sig som mamma?
Kan man "löneförhandla" sig till lite getillbaka känslor?
Det är det enda jag begär ju.
Visa att det betyder något det jag gör.
Ge mig ett samtal för att fråga hur JAG mår och inget mera.
Ring och dela med er av er glädje!
Ge mig ett spontant och uppriktigt tack!
Låt mig få komma in och hälsa på.
Erbjud er själva att hjälpa till med något som betyder något för mig!
Fråga om ni kan vara barnvakt en kväll, bär in ved, klyv ved, m.m m.m
Hjälp till för att hjälpa, inte för att tjäna pengar!
Det är ju det som är min bensin.
Det är ju sånt som gör att jag orkar mer.
Annars vet jag ine hur jag ska orka.
Just nu känns det som om jag ska kolla av, hur lång tid tar det innan det ringer. och varför samtalet ringdes.
Men jag vill inte vara en sån bitter skit.
Ge mig lite kred!
För jag är värd det tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar