måndag 1 oktober 2007

kör så det ryker

14 år sen jag cyklade omkull...
igår.

Jag var på väg till skolan, då gick jag en textilutbildning. (kan det stämma att det är 14 år sen?)

Höst var det då också.
Jag och Uffe tog sälklskap han skulle gå och lämna Jesper och Jacob hos dagmamman.
Jag frågade vad klockan var och hon var alldeles för mycket.
Jag var tvungen att draaaaa.
Jag vinkar och Uffe säger
-Kör så det ryker.
Jag cyklar över vägen och sen minns jag inget mer.
Jag har antagligen glidit iväg på en massa rönnbär som låg på marken.

Jag vaknade till och kunde inte förstå varför kudden var så hård.
Det var asfalt. Så känner jag att jag har slagit ut tänderna.
Det enda jag minns är att man ska stoppa utslagan tänder i ett glas mjölk eller i munnen.
JAg reser mig och börjar leta,
Uffe oc hbarnen kommer och och ropar och undrar hur det gick.
Jag tittar upp mot Jesper som kommer springande.
vad jag inte visste var att jag hade slagit sönder ansiktet så blodet rann...
Jeppa blev ju jätterädd och började springa framoch tillbaka över vägen så jag ropar över axeln till Uffe "Leta efter tänderna!!!"sen springer jag efter Jeppa.
Han är på väg till dagmamman...
Hon fick ju en smärre chock när hon fick syn på mig...
Jag drog till tandläkaren.
Hon såg att det var som tur var bara en tand som gått av.
men... det hade gått av ner i läppen, asså jag hade halva tanden ner slagen i läppen!!!
TIll doktorn som ville ta ur tanden...
Där wimpade jag ur när de skulle börja ge bedövningssprutor i läpparna!
Så jag har faktiskt tanden fortfarande kvar i läppen.
Jaja, det värsta med detta var när det började vara och äckla sig...
Jag hade hyfsat ytliga sår i ansiktet men djupa sår under näsan ner på läppen och på hakan.

Så hade jag knyppling. Vi hade knyppling varannan vecka så knyppelfröken träffade jag inte så ofta.

Jag bad henne om hjälp och väntade att hon skulle komma...
Hon kom, stirrade, rynkade på näsan och gick.
Jag satt som ett fån och fattade ingenting.

Dagen efter kom hon tillbaka sprang in i klassrummet och ropade...
-Viktoria, jag visste inte att du hade cyklat omkull!
Jag trodde du var snorig och inte torkade dig...

Jag höll på smälla av! Visste inte om jag skulle gråta eller skratta...
Jag var ju tvungen att röra mig bland folk...t ex handla...
Vaddå!?
taänk om alla trodde att jag gick med snor rinnande från näsan över läpparna och ner över hakan?!?!!?
fyyyyyy

Inga kommentarer: