idag

Ska vi ha "grabben" här.
Som förmodligen ska flytta hit.
Det känns spännande, skrämmande och pirrigt.

Samtidigt som vi vill vara så naturliga som bara möjligt så vill vi ju att han ska trivas och känna sig välkommen.
Vi kan ju inte stå och smälla av värsta fyrverkeriet och skåla i champagne.
Just nu känns det som om det skulle vara lättare om det var en yngre person som vi kunde sätta oss ner och rita eller leka med lera och sånt tillsammans medan man sitter och småsnackar.

Men jag har ju Jacob i exakt samma ålder.
Han skulle ju smälla av om vi skulle plocka fram kritor och papper tillsammans med honom.
Det är konstigt vi har Jacob men just nu känns det som om jag inte har en aning om hur jag skulle umgås med honom när vi har tid över?!
HJälp!
Vad har vi gett oss in i?

En kille i 15-16 års åldern?! Hur ofta umgås han med vuxna?
Med Jacob är ju allt normalt liksom, vi finns ju alltid för honom och framförallt; vi känner honom redan.
Jag vet ju att han blir glad om jag plockar fram kortleken och spelar ett parti kort med honom.
Men "grabben" då? har han spelat kort nångång?
Han kanske är som Jeppa hatar allt som heter kortspel ller ja spel överhuvvetaget.
Han vet md sig själv att han är en för dålig förlorare...

Ojoj, jag vill ju så gärna att allt ska kännas natruligt och trevligt!