egen säng!

iförrgår när adde och jag gick upp för att nanna kudden var det tvärbäddat i vår säng.
jag var oskyldig...

men det trodde inte min käraste utan överröste mig med glada tillrop.
men jag fick stopp påán.
vi tittade på varann och ut mot barnens sovrum
log mjukt och kärleksfullt mot varann och i fullständigt samförstånd.
barnen! det goa småttungarna ville överraska sin mor och far!
-åhhhh, de vill gottgöra att de busade i vår säng sa adde med övertygelse.
-jaaa sa jag med drömlikt tonläge...
Tills jag....
drog upp täcket på min sida...

en kissfläck med bajskluttar i!!!!
jag fattade läget på en halvhundradel!
de, goa, småttungarna!( HA) hade tagit upp kaninjäveln i MIN säng där hade han mocka ur sig både det ena och det andra!

Jag blev galen!
jag sprang in i barnens rum där de låg nerbäddade och hopkrupna.
jag skrek (inte skithögt men tillräckligt)
-HAR NI HAFT KANINEN I MIN SÄNG???? HAR DEN PISSAT OCH BAJSAT I MIN SÄNG???

yrvakna och i chock tittar de upp på en galen mamma och genast!!!! blundade och låtsades sova igen...
-DET ENDA JAG BEHÖVER ÄR ETT SVAR!!! ÄR DET KANINENS KISS OCH BAJS SOM LGGER I MIN SÄNG? I MIN NYA SÄNG?? ÄR DET KANINEN SOM HAR GJORT DET? SÅ JAG VET VAD DET ÄR SOM LIGGER I MIN SÄNG??? SVARA?
ett litet öga tittade fram och så nickade ett huvud.

oh my god vad arg jag var!
jag gick in till barnen igen och sa att de aldrig mer var välkomna till vår säng!

vi bäddade rent och försökte tvätta bäddmadrassen...

vi lyckades somna och vaknade av juliana som var på väg upp i vår säng
-nej! tack, du är inte välkommen hit något mer nu!
skiiitsur gick hon ner.

sen hade vi en diskussion där jag fick dem att förstå hur ledsen och arg jag hade blivit på dem och vi sa även att de har inget att göra i vår säng.
det är vår säng och där vill vi sova.

Inatt har jag inte hört ett ljud från barnen.
JUliana kommer i vanliga fall varje natt och ligger och sparkar på oss.
men nej inte en käftsmäll på hela natten.
vi vaknar kl 10!!!
Då har de gått ner och slagit igång teven själva.
inte ett försök till att komma till vår säng.

ok, det är skönt att få ordentligt med plats!
det ska jag inte hymla om och det är ännu skönare att inte ha någon som sparkar på en!!

men...
jag vet ju att juliana är mitt sista barn.
den sista som kommer att komma och lägga sina goa, varma armar runt min hals och somna om tätt tryckt mot mig.

allt går ju så fort.
jesper som också kom in till mig, kramades och tryckte in sina fötter mellan mina ben och somnade om.
jag minns inte när han slutade med det.
det känns så sorgligt att jag inte minns det tänk om jag inte njöt av den sista gången,
det var bara ett naturligt steg...han skulle bara sluta med det...
och sen hände det aldrig igen...

jacob har aldrig sovit i min säng. har från första början velat sova ensam...
vigg har sovit hos oss men han har säkert fattat tycke för att få utrymme i sängen. så han har stannat kvar i sin säng när juliana gått till oss.

ja, det är väl en naturlig del av livet.
synd att den skulle sluta så här bara.

rackarns ungar!