Kalaset som vi skulle haft i söndags blir på söndag.
När jag talar om för barnen vilka osm kommer så säger de på en gång.
-vem är det som fyller år?
Det är ganska lustigt att vi i min släkt bara träffas vid födelsedagar.
Och till och med dem drar vi ner på.
Det blir mer och mer sällan vi träffas.
Jag kan tycka att det är jättesorgligt.
mest för småttungarnas skull det är det roligaste de vet att träffa släkten (och inte bara min släkt då då förstås)
Alla lever ett så totalspeedat liv.
Det finns inget utrymme för tid för nån annan (som man kanske skulle vilja själv också.men som man prioriterar bort)
Arbete är det som betyder mest nuförtiden känns det som att många tycker.
Det jobbas mycket mer än heltid.
Sen ska man hinna med lite fritid också. Gärna sånt som man kan berätta om.
mer så än att man bara är och gör det man mår bra av.
Sen ska man gå någon kurs också så man kan berätta om det också.
Fler och fler gör sig oumbärliga på sitt jobb.
Jag tror inte det är så bra.
Sen när de stressade äntligen kan pricka in ett datum som de kan gå på kalas på så är de så stressade för de har itne mer än den tid de satt undan för kalas..
Man springer som en galning och slänger fram fikabröd och kaffe om vartannat.
Vi har aldrig tid att umgås med våra gäster.
Vi serverar och ser till att de ska ha en så trevlig stund som möjligt!
Sen när vi kan slå oss ner.
Då åker de hem.
Då ser vi att vi glömde ju att bjuda på den ena sortens kaka efter den andra, vi hann inte ens ta fram alla sorter..
Och vi ser, disken. man är helslut efter ett kalas. men man gör det för man önskar att det ska bli en trevlig stund för alla även oss.
Tiden räcker inte till för något litet oförutsett ens en gång.
Jag brukar säga till de stressade resenärna som blivit försenade eller missat sitt tåg. när de står helt handfallna oc hundrar vad de ska göra nu.
-njuuut, passa på att äntligen bara sitta och läsa en bok eller ta en kaffe och titta på alla som srpinger runt i livet. Gör det och tacka för den tiden du fick nu.
Då ser de helt oförstående ut sen långsamt, långsamt spricker oftast de upp i ett leende.
-jadu! jag kan ju inte göra någonting åt detta nu iallafall.
Det ska jag göra! hur lång tid har jag på mig?
Det enda sättet att komma ifrån allt är att åka bort, lååångt bort.
Då kommer man bort från jobb, kurser, fritid och dåligt samvete.
1 kommentar:
Läste för många år sedan att när man står i kö på affären, sitter vid vägbommar eller fastnat nån annanstans så är det rätt tid för att finna harmoni och INTE stressa upp sig. Tänker alltid på det-"finna harmoni"-låter så mysigt liksom! Och det funkar oftast!
Skicka en kommentar