Jag vill ha en vinter som mina barndomsvintrar.
Då var det snö upp till knäna och lagom kallt.
Det var perfekt väder varje dag!
Konstigt!
När jag tänker efter så var alla vintrar mycket snö och snöbollskrig och snökojebyggen.
Det gnistrade om träd och stjärnorna strålade.
Så var det på sommaren också fast tvärtom.
Varmt, soligt och alldeles, alldeles underbart!
Vi badade och red varje dag!
Solen ske noch blänkte i vattnet och fåglarna kvittrade. Vinden blåste med sin allra ljummaste vind.
Det var perfekt väder jämt!
Nu är det aldrig bra väder?
Eller väldigt sällan!
Undrar om man bara minns det braiga..
Undrar om mina barn kommer minnas sina vintrar och somrar som de bästa?
Hoppas
1 kommentar:
Precis som du minns jag min barndoms somrar och vintrar på 40- och 50-talet. Men ändå vet jag att krigsvintrarna var så kalla att man knappt kunde vistas utomhus ibland. Och ett år var midsommaraftonen kallare än julafton! Så det är nog, som du påpekar, det "braiga" man minns.
Skicka en kommentar