på torsdag har Adde och jag varit ihop i 10 år.
10 år!!?!?
Det är inte klokt!
Tiden bara rusar.
För en sisådär 7-8 år sen var det svårt att tro att jag skulle sitta och fundera på 10 årsjubileum.
Mycket svårt. jag tror att de finns fler som hade svårt att tänka sig att det skulle bli vi forever så att säga.
Och så blir jag bjuden på julgala just det datumet?!
Jag ringde till adde och frågade om jag fick.
Jag fick.
Så julgala blir det. där ska jag fira med pompa och ståt.
eh? jag får väl ringa med jämna mellanrum och skåla med honom mitt hjärta slår för!
Så var det ju det där med firning.
Jag kände att "jaha, nu måste jag ta mig till en musikaffär och leta upp något kul i instrumentväg till honom igen."
Och hur han tänker det vet jag väl.
Panik!
ojoj, vad har hon sagt nu då? vad är det hon vill ha?
jag får ringa till mina kompisar och fråga vad jag ska överraksa henne med?
om han kommer ihåg....
Annrs är jag tvungen att lida med honom när jag ser hans tomma,utkörda helt förstörda blick när han blir firad och han har glömt..
ÅS jag har löst alltihopa!
Jag sa till adde härom kvällen att jag kommit på världens bästa 10års firningspresent.
-vaddå sa han
-jag tänkte att istället för att vi springer och har panik och köper något dyrt...
-jaha säger han och jag ser att jag måste väga mina ord så han inte tror att jag inte vill för att jag inte tror att han ska komma ihåg det ändå.
-äh, jag tycker det vore en strålande ide´ att bjuda oss själva på varmvatten och toa.
Vi anlitar en rörmokare som drar in den stooora varmvattenberedaren.
och samma röris drar upp och gör klart för toan däruppe:?
jag såg på hans tindrande ögon att jag sagt rätt.
-åh, vad bra! då kan jag sluta tänka på det! åh, vad skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar