barn

Jag har tänkt mycket på det här med fosterhem/familjehem nu på sistone.

Jag undrar vad de säger till barn som inte kan/får bo kvar hos sina föräldrar.
Jag frågade L om hur det kom sig att han var på ett hvb hem.
och svaret jag fick var inte detsamma som jag hade hört från hemmet.

Då kom jag att tänka på en händelse som inträffade när Jesper och jacob var små.
Vi bodde på samma område som en tjej och hon hade ca 5 barn. jag minns inte exakt.
En av grabbarna var i samma ålder som Jeppa han var över ibland och lekte.
Han var så fascinerad över att jag luktade så gott.
och jag är inte den som sprejar ner mig totalt med parfym till vardags.
Jag märkte att de hade det jobbigt.
Jag led med de där barnen.
Så blev de omhändertagna till slut.
Det kändes ju bra fast jag funderade över dem ofta.

Så en dag så satt de i sandlådan. De minsta av barnen.
Jag var på väg ut med Jesper och Jacob och träffade dem i sandlådan.
Pojken som hade lekt med JEppa var så glad åt att träffas igen.

Jag frågade honom om de kommit tillbaka igen.
Då tittade han på mig med stora ledsna ögon och sa.
-kanske får vi komma till mamma igen hela tiden! om vi blir snällare. då får vi vara kvar hos mamma.

Jag blev så heligt förbannad!
Hur kan en sönderknarkad morsa sitta och skylla över allt på barnen?
Hon som hellre umgicks med barnens pappa som kom ut från fängelse där han suttit för våldtäkt på ena dottern.
Han hade umgängesförbud till barnen.
Men han hade knark och var farlig!
Det är väl självklart att man skulle välja honom framför barnen!

Nej fy fan! vad arg jag blev!
DÄr satt minst 5 barn som inget hellre ville än bo hos sin mamma.
För den lojaliteten går nog inte att få bort! mamma är bäst hur jävlig hon än är.
och hon säger åt dem att de ska få bo hos henne om de blir snälla!?!