stolt!

jag är så stolt... och glad!
fast jag är ledsen.

de gör det så fint.
Jacob och Josse vilka människor.

Det är slut och en blir naturligtvis ledsen, så är det ju i princip alltid.
men den som har sårat vill ändå och ser till att försöka göra det så bra som möjligt.
och den som är ledsen tar emot och accepterar men står samtidigt för sin sorg.

De inser att detta var ju inget som någon har velat eller trott.
och ger varann utrymme och respekterar varann och tar varandras vänskap som ett nödvändigt ont och det känns som om de kommer sköta om vänskapen med ömhet och hjärta.

De har ju varit bästa vänner så länge...