orolig

Gudars.

jeppa ringde igår och ville veta var hans tvåmannatält fanns.
Jag som låg sjuk svarade ju givetvis att det kan vi leta efter nånannan dag.
För inte är det någon som åker och tältar i april, i sverige!

men han behövde tältet NU.
-varför? sa jag och funderade på om det var några festivaler som börjat redan...
-nej, vi skiter i det här nu. Vi drar till Göteborg. sa han
-jasså? sa jag med hjärtat i halsgropen. Hur kommer ni dit då? fast jag inte vill höra svaret.
-vi liftar svarade han glatt.
-men...ni vet att det kan finnas dumma människor...
-ja, men det kommer gå bra! sa han.

Jag försökte förgäves hitta på några bra anledningar att de måste vara kvar här. I tryggheten hos mamma...
men inga dög.
Jag kan inte förbjuda.
men jag kommer aldrig förlåta mig om det händer något...

fyyy, vad jobbigt detta känns.
Jag pratade med honom för nån timme sen då var det glatt humör.

nu ville jag prata med honom innan jag somnar eller jag måste höra hans röst annars kan jag inte sómna.

och det går itne att få tag ihonom...
hans telefonsvarare går igång.
skiiiit.

jag, JAG!! tipsade om att de kunde ju alltid höra med nån chaffis på lastbilshak.

Nu tänker jag bara på Anders Eklund...Englas idiot mördare.
Han var lastbilschaffis.

åh, nej!
varför måste barn bli unga vuxna som vill ut på äventyr och prova på saker och ting?
kan de inte bara få vara små och sen bli gamla vuxna som trivs med att vara hemma?

jag fick precis tag i killen som jeppa liftar sig fram med.
Allt var bra och Jeppa hade stängt av sin mobil så inte batteriet skulle dö...
de var på lastbilshaket i Arboga och tiggde skjuts.

Lita på er magkänsla och tacka nej en gång för mycket än en gågn för lite, bad jag.
-god natt, ha det bra. fick jag som svar.

åhhhhhhh, måtte allt gå väl