lesset

det är slut.

fasen, jag tror inte det kommer hända mig någon mer gång.
Men säker kan man aldrig vara.
men jag minns tonårstiden.

Det är smärta som känns, så pass att man tror att man skulle kunnat ta på den.

Att göra slut är inte lätt det heller.
allra helst när det inte finns någon bra, hemsk anledning, om den man vill göra slut med inte varit dum eller elak.
när det är känslorna som inte stämmer längre.

Dessa eländiga känslor.
tänk om man kunde bestämma över sina känslor.
OH, vad bra det vore.
men det kan ingen...

Då är det ju någon som man absolut inte vill göra illa.

och vad säger man?
igår fick jag ett samtal.
med just den frågan.
"Vad ska jag säga?
jag har haft det så bra och kul och underbart men det klickar inte längre."

Om du respekterar och tycker om den människan; var ärlig!
säg för guds skull inte
Du är värd någon bättre än jag...
Det är ju bara någon utomstående som kan göra en sån utvärdering.

Det kommer vara tufft och jobbigt om inte annat.
Men ingen kan ju leva i en lögn.

Det finns ju inte så många alternativ.

Man ger både sig själv och den andra en sportslig chans att fortsätta att respektera varann och tyck om varann (fast kanske inte på en gång).

och jag då...
som tycker så mycket om båda.
blir så ledsen...