från ena kvällen till den andra

Juliana bestämde sig tydligen igår kväll för att bli mörkrädd.
så pass att hon skrek och grät i lite drygt 1 timme.

och det kom igång ikväll igen.
Gråt och tandagnisslan.
från topp till tå!

jag vet inte riktigt hur man ska handskas med detta.

Jag har klappat och smekt.
jag har talat tydligt och jag har skrikit och jag har sjungit.

Jag har gjort klart för henne att om det skulle finnas något som helst farligt i detta hus skulle jag ta mina barn under var arm och bära iväg med dem och flytta till ett sökert ställe.

Men inget hjälper.

Det enda som skulle kunna lindra är att hon får sova i min säng...säger hon
och att Adde måste komma hem, han jobbar natt...
och jag vill inte att hon ska somna i min säng.
Ok om hon kommer på natten men inte från början.

Vigg försöker hjälpa till när hon var som mest rädd igår.
hon skrek att hon var så rädd, så rädd
Då säger storebror
-men Juliana om du säger så blir det bara värre. Men om du vill kan jag sjunga för dig?
-ja hördes det mellan snyftningarna
-Vem kan segla förutan vind, vem kan....
hör man storebrors lilla stämma.

Jag sitter utanför deras sovrum och lyssnar.
hon glömmer bort sig med allt längre och längre mellanrum