pjuu

jag gick upp för att fråga Adde om han behövde hjälp.
varför?
jaadu? antagligen för att det passar bra. det känns bra och för att det är en fin tanke.

Jag antog ju naturligtvis att han skulle säga nej, tack det är trångt så det passar bättre att jag gör det själv.
men han sa
-Ja! du kan skruva fast gipset i golvet. 15 cm mellan varje spik hela vägen.
och skruvhuvudena ska ner i precis jämhöjd med gipset!
-ok sa jag förtröstansfullt. och greppade apparaten och skruvarna med andra handen.

Satte mig på golvet och tittade.
ok, ska jag börja precis mitt i ett hörn? eller 15 cm ifrån?
jag kankse ska börja göra en ram oc hsen fylla på med skruvar 15 cm mellanrum?
HUr mycket är 15 cm för det första?
jag kände hur all lust for av mig,
Vad fan ska jag göra något sånt här för?
men jag spottade upp mig och höll skruven mot golvet och körde igång.
skruvhuvudet i jämhöjd?!
sure!
det gick då inte!
-häng på med hela din tyngd sa Adde.
det skrek i hela apparaten.
den slet!
men skruven...
nej då den stannade med huvvet ovanför gipset.
men jag gled av skårorna och gjorde ett jack i gipset.
-det gör inget sa Adde bara skruvuhuvudet kommer ner.
-det gör det itne sa jag men det skitar jag i jag skruvar i dem så långt jag kan så får du efter skruva sen...lite sur
ont i knäna och fötterna och sur på allt ville jag inte mer!

och till vilken hjälp är jag då? om han ändå måste gå och efterskruva alltihop efteråt:
KÄnde mig skitnyttig!
Skruvapparatsskruviaaren var ehlt platt och adde ´fick springa mina ärenden för att hämta ny.

Då reste jag mig och sa
-just ja! jag kom på att blommorna måste vattnas....
så gick jag.

och nu skruvas det där uppe...
och jag vattnade för mycket på en blomma så det blev vatten överallt
jag ska nog inte göra någonting i dag!

eller han kunde väl ha frågat om jag kunde lysa med ficklampan eller något sånt...