men hur tänker du?

Adde och jag skulle åka upp till Hälsingland och hämta hem småttungarna som var utlånade till mormor och hennes man.

Adde skulle köra första biten så jag kunde förbereda mitt kalas medan det var ljust.

Jag sitter och skriver och tänker och kläcker idéer och tittar inte särskilt på vägen, jag behöver inte jag blir inte åksjuk!

Helt plötsligt ser jag dalahästen i Avesta.
INte bra!
DÅ har vi kört fel!


Adde har väldigt svårt för att hitta.
Han menar att hans kompass alltid pekar mot norr.?!


Jag uttrycker mig snabbt och lite panikslaget
-vi har kört för långt ju!
-har vi? säger han mycket förvånad


Jag tittar på honom och ser en rätt så nöjd man som bara kör och kör...
och jag undrar för mig själv hur han tänker, kör han bara rätt på hela tiden?
tror han att han aldrig behöver svänga?
att alla vägar bär dit vi ska?

-Hur tänker du egentligen? frågar jag. Jag är tvungen att få veta.
-ja? jagvet inte hur jag ska förklara sa han...
-men det är liksom som om jag ska dit bilen pekar...


Han har alltid väldiga problem med att hitta.
Ringer alltid oc hfrågar mig om vägen när jag inte är med.
ska han till bauhaus i västerås ringer han och frågar om han ska till oslo eller stockholm...


Denna gång trodde han att han inte behövde bry sig eftersom jag var med.
Men det hade ju varit bra om jag hade fått veta att det var jag som skulle vara vägvisare...


Jag försökte förklara att jag ser vad som står på skyltarna och vet på ett ungefär vilka städer som jag ska åka förbi/genom för att komma dit jag ska.

Sen kan man ju ha lite koll på vad som ligger i hälsingland och vad som ligger i dalarna..
Man kan ju börja fundera när det står på skyltarna Mora/ HEdemora om hur det var med skyltarna som det stod Storvik/Gävle...
var tog de vägen?
Var det att ma nskulle svänga åt det hållet som de pekade...