jag skulle hjälpa Jeppa att fixa sitt nya pass idag eftersom han tappat bort det...
vi kom överens om att jag skulle höra av mig när jag var på väg hem fårn jobbet.
På väg från jobbet slog det mig (som det ofta gör nuförtiden!) att jag inte har nån mobil.
Jag hade ingen aning om var Jeppa var eller när han skulle ha tid att göra detta ärende.
Jag visste att jag bara kunde en kortis innan jag skulle hämta småttungarna.
Det är märkligt hur låst man är utan mobil, jag tänkte att jag får väl åka hem först för att ringa.
Men det är ju galet! Det kan jag ju inte göra?!
Åka fler mils omväg för att ringa?!!
Jag skulle köra en rövare, åka direkt till honom och knacka på fönstret.
(han bor nere i en källare så man kommer inte in utan nyckel, annars hade jag plingat på dörren)
Pulsar fram och knackar på det lilla lilla källarfönstret.
-JAAA!
hör jag därinnifrån
-HALLÅ! JAG HAR INGEN TELEFON ropar jag tillbaka som en förklaring till varför jag stod där på huk utanför fönstret.
-JAHA, VAR ÄR DU DÅ? ropar Jeppa
äh?
-JA? JAG ÄR HÄR! ropar jag
sen kunde jag inte låta bli att skratta till Jeppa kom ut.
Hur fasen kunde han fråga var jag var när jag helt uppenbart stod utanför hans fönster?
och
Hur fasen kunde jag svara på den frågan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar