död

på julianas kalas i söndags var det en av pojkarna som plurrade i bäcken.
han var helt förtvivlad, stackarn.

jag pysslade och tröstade, erbjöd att vi skulle ringa till hans mamma.
men det var tvärnej!
Naturligtvis fick han låna kläder och skor av oss.
men han slutade inte att gråta.
Jag frågade återigen om han hade gjort sig illa någonstans men det hade han inte.
Han hade blivit så rädd sa han.
och så började han gråta etter värre.
och utbrister
-åh, nu är jag ledsen också! buhuuuuu
-men vad är det då sa jag bekymrat
-han har dött! grät han utom sig av sorg.
-vem? sa jag och undrade vad som hade hänt.
-Theo, han är död! tårarna sprutade ur ögonen på pojken
-ojojoj, men vem är det då? frågade jag
-Theo!...det är min låtsaskompis!!! han var inne i ett hus och så var det någon som kastade in brinnande köttbullar i huset och ...och !!! då dog han!!!!

då blev det till att bita sig i läppen.