Idag ville dagispersonalen PRATA med mig.
Juliana drog som en avlöning?
och gömde sig...
vad har den lilla prinsessan gjort tro undrade jag i mitt stilla sinne...
Jodå, inget allvarligt började personalen sin berättelse...
Det hade stått en dagiskamrat med Juliana i sandlådan och börjat dra i sina strumpbyxor och helt plötsligt hade Juliana tagit en full spade sand och slängt in ner i hennes strumpbyxor.
Varpå flickan skrikande sprang till personalen som i sin tur sprang till Juliana.
Personalen ville tala ut med Addes dotter (ahhha) om att så där får man inte göra.
Juliana ler henne rätt upp i ansiktet och vänder sig om för att gå.
Personalen surnar ur och säger åt Juliana att hon ska stå kvar och lyssna och att hon minsann skulle berätta för oss föräldrar när vi kom.
Juliana får psykbryt och tar återigen upp en full spade med sand och kastar på fröken.
OJOJOJ. Tänkte jag med stooora bokstäver.
Personalen lyfte in henne och hon vrålar så fler vuxna kommer och tror att hon brytit sig.
Nej, hon är bara arg sa persoanlen.
Hon fick skrika och själv bestämma om hon skulle bli tyst och trevlig för då var hon välkommen att äta mellis med de andra.
Det hade gått ett tag och sen kom en skinande glad Juliana och satte sig bredvid personalen och babblade som om inget hänt.
Jaha!? Oj, men...vad säger man som förälder då?
Jo... tack! för att ni tar upp det här så fort som möjligt så vi får prata om det här när vi kommer hem.
Jo... tack! för att ni tar upp det här så fort som möjligt så vi får prata om det här när vi kommer hem.
Väl hemma så frågade jag Juliana i lugn och ro vad som hade hänt.
-Vi pratar inte något mer om det här! Vi glömmer bort det nu! sa hon bestämt.
-nej, vi kan inte glömma sånt här utan vi måste lära oss av det vi gör, även sånt som inte är kul förklarade jag.
Jag vill att du ska be både personalen och flickan om ursäkt imorgon. sa jag
-nej! sa hon
-jo, du vet väl att det blev fel det du gjorde?
-ja sa hon tyst
-men det är inget konstigt med att det blir fel ibland. Men det blir väldigt konstigt och fel om du inte talar om för dem att du vet att det blev fel, ber om ursäkt och säger att du inte kommer göra så en gång till.
-nej, jag vågar inte, kom det inte så stöddigt från en tidigare så cool brud.
-jo, jag kommer vänta till du har bett dem om ursäkt, sa jag
lång tystnad
-mamma, imorgon får pappa köra mig till dagis, kom det.
inte dum!
-nehej, du pappa jobbar natt inatt så han kommer inte hem förrän imorgon efter dagis.
Efter lite samtal om att det inte är något konstigt med att man gör fel, att alla gör fel någongång men att det känns skönt efter man har bett om ursäkt,
visat att man har förstått att man gjort fel att man gjort någon annan ledsen ...
nu vill hon säga förlåt till dem imorgon.
sen har vi lovat att aldrig prata mer om det.
Det finns ett litet ord,
ej ofta använt på vår jord
Det lindrar smärta,
det stillar gråt
Det lilla ordet är förlåt
1 kommentar:
Tack for intiresnuyu iformatsiyu
Skicka en kommentar