väckt

Igår kväll ville vigg och juliana sova inne i gästrummet, vårat gamla sovrum.
Vår gamla dubbelsäng står kvar där så det går alldeles utmärkt att sova där.

Efter att vigg hade somnat kom juliana ner till mig
med en stor darrande underläpp.
-mammma, rösta skalv när hon öppnade truten.
-jaa, sa jag avmätt. mina enda stund på dagen......
-jag är sååå rädd för döden...kan inte du komma till mig. och tårarna trillade nerför kinderna.
ingenting i hela min kropp ville gå upp och sitta däruppe.
men vem smälter inte för en underbar liten dotters uppriktiga önskan om ens sällskap.
-ja, jag kommer med om ne liten stund sa jag. Måste ta in hundarna och lite sånt.
-tack, sa hon tappert och försvann upp.
jag plockade ihop det jag tänkt göra och gick upp.
jag la mig mellan barnen och juliana somnade rätt snabbt och jag blev kvar, låg och läste.
och somnade.

vaknade kl 5.30.
det var någon som var på fönstret precis ovanför mitt huvud.
Jag sätter mig käpprätt upp och tittar ut och ser en lång näbb skjuta in i fönstetöppningen.
i ½sek. innan jag ser att det är en lila keps därute också.
Jacob! Jag öppnar fönstret.
skitarg!
-här kan du inte gå in! vi ligger här och sover!
-här?! sa han med målbrottschwung på rösten. Han blev rädd! (rätt åtan)
-ja! du får gå in genom vårat sovrumsfönster säger jag och går upp för att släppa in honom.

idag har jag gått oc hsmåfnissat...
varför i hela världen?!
släpper jag in honom genom ett annat fönster?
jag kunde ju ha gått ner och öppnat dörren åtan?!
hahha
man tänker ju som en kratta när man är trött!