det snurrar samma tankar gång på gång i mitt huvud just nu.
I fredags blev en flicka, jämngammal med Jacob påkörd av en lastbil på Åkraområdet i Sala.
Flickan dog, chauffören hade visst stannat till men åkte sen därifrån.
Polisen kom ikapp honom först i västerås.
Alltså, jag känner så med föräldrar och syskon, de som blir kvar...
och flickan!
hon hade ju bara börjat leva...
det är så orättvist.
Tänk, att behöva få ta emot ett samtal som föräldrarna måste ha fått...
Jag vet inte hur jag skulle klara det?!!?
jag tror att jag skulle skrika och skrika så jag inte kunde höra vad de sa.
skrika ännu högre och längre för att slippa att tankarna skulle få fäste...
kankse slippa verkligheten en stund till.
Jag undrar om chauffören...
vad hände?
en 29 årig kille.
Han kanske blev så chockad?!
varför drog han?
Nej!
jag önskar att ingen ska behöva gå ingenom detta igen.
INGEN!
att detta var sista gången något så ohyggligt onödigt inträffade att alla har blivit klokare av denna fruktansvärda tragedi.
2 kommentarer:
Ja det är så otäckt. För alla och flickan och familjen. Och chauffören. Han kan ju blivit så chockad att han agerade helt irrationellt. Jag kan ju tänka mig (hemska tanke) att det vore lätt att flippa ur totalt om man kört ihjäl nån. Hur mycket olyckshändeles det än var...
Usch...
Det är otäckt när sådant händer...så ung och har knappt börjat livet..,
Den som är med om ngt sådant, förälder, syskon osv får leva med det hela livet..
Jag känner med de som måste gå igenom detta nu...
Många år framför sig att bearbeta...
Det som jag dras med efter syrrans bortgång är att jag jämnt är ständigt "rädd" att ngt ska hända mina barn....
Man måste släppa efter för de med åldern men samtidigt vill man inte....för man vill ha kontrollen...över vad som händer...vill vara där de är hela tiden..och så fungerar det inte..
Det har och är skitjobbigt...att ha det där tänkande omedvetet i huvve hela tiden...
Samtidigt får jag inte bli överbeskyddande så det har inte varit lätt...
Skicka en kommentar