rymmare

asså detta väder får vem som heslt att börja klättra på väggarna.

Vigg och JUliana känns som två krutdurkar...
det brakar gågn på gång och de skriker och tycker att den andra har deras saker osv...

idag var de helt galna.
stod på ribbstolen och skrek om vem som skulle komma upp först...
vigg hade klättrat upp några steg högre och Juliana hängde i honom.
och han blev orolig för att han skulle ramla ner.
och hon börjar vråla i hans öra och han skriker ännu högre för att han är rädd att ramla och rädd för att bli döv.
-MAMAMAMAMAAMAMAMAMAMMAMAMAAMMMAMAMAM!!
jag får nog och går helt sonika och gömmer mig.
Eftersom de inte hör något annat än sig själva så fattar de inte att jag är borta så de skriker i nån minut till...
sen börjar de leta och det är givetvis en tävling. vem ska först hitta mig och skvallra på den andra.
det skriks och dras i kläder och en och annan smocka får de nog in också.
och jag har fortfarnade fått nog och gömmer mig.

Sen hör jag smockan Juliana får in på sin bror och Vigg bestämmer sig för att rymma.
Han går och plockar ihop saker och letar.
Först var Juliana stursk och tyckte att det skulle bli skönt men vartefter vigg fortsatte sina planer blev oron stor.
jag sitter under bordet och hör.
-men Juliana när jag har rymt så får du fylla år på min födelsedag också! sa vigg
-Får jag!!! glädjen gjorde att rösten gick upp i falsett. för att sen bytas ut i oro igen
-men julafton då? När jultomten kommer med ett paket som det står att det är till vigg på? vad gör vi då? Då finns ju inte du här?
-jamen...tomten vet allt så han vet att jag itne bor här då!
-gör han? men nsälla rum( julianas uttal) inte!
-jooooo, det ksa jag visst det!
jag hör ytterdörren öppnas och slås igen.
Juliana skriker
-MAMMA!!! vigg rummer....

Jag ställer mig upp och tittar ut genom fönstret.
Där går en liten pojkgestalt i regnjacka, mysbyxor och tygskor.
Under armen har han ett inramat fotografi....på mig.
först med säkra steg går han till åkern.
tar ett steg ut i lervällingen, stannar tittar över axeln och jag vinkar in honom.
han skakar på huvvet men tycker att vägen över åkern inte var en så himla bra idé.

Tar fram fotografiet tittar på det och klappar på det oc hgår upp mot vägen.

jaggår ut och ropar.
han vänder sig omedelbart om.
-ja!
-jag skulle inte klara mig utan dig. sa jag. du får inte rymma! snälla
-skulle du inte? jo, jag ska rymma
-men du, vi kan väl gå in och baka drömtårta? bad jag
på en gång kom han springande
-ja! jag kan ju rymma efter fikat!
-nej! vi bakar en välkommen tillbaka drömtårta istället sa jag
-JA! sa han.

men det riktigt hjärtknipande att se att det han tagit med sig var ett fotografi på sin gamla mamma....