sprutor och blod

jag har just kommit från veterinären, Basse har gått och haltat lite till och från på ena tassen och jag ahr sett ett litet sår på ena trampdynan men det såg fint ut och nu har det blivit värre.
så blev det veterinärsak av det hela.

han fick ju sprutor både högt och lågt...
en för att somna, en för att glömma bort och inte ha ont.
sen en till för att vakna.
ååå är det något jag har svårt för så är det sprutor.

När man är på djursjukhus så verkar de flesta ta för givet att man ska hjälpa till och titta.
jag blir ju alldeles svag i både ben och kropp.
jag får lov att sätta mig med huvudet mellan benen.
och jag känner mig aslöjlig!

Sen ville veterinären att jag skulle titta ner i såret som han hade karvat upp...
-ser du om det är något kvar? frågade han
SER? jag ser golv och det gungar...ville jag säga men får ur mig
-ähum,,jag är lite känslig...jag fixar inte riktigt att titta på det där och satte mig igen med huvudet mellan benen.
han tyckte nog jag var körd.

djurdoktorn kom på att han ville passa på att klippa basses klor när han ändå var lugn.
-ja gärna kraxade jag fram nånstans från lårens fettveck.

så klipper han i pulpan på två klor!
det var ta mej fan blod överallt!
jag bara gungade. hela min värld gungade!

Nästa kund kom och väntade på sin tur... eller sina kattungars tur
å i djur världen finns inget privat.
hon smällde upp dörren och stod och babblade och lyssnade på mina uppgifter.
hon kommenterade hur Basse vaknade eller inte.

tänk om någon skulle göra det när man var hos doktorn.
-nejmen, oj är du sjuk!! vad är det för fel på dig då?
du beter dig som om du är jävlitgt bakfull! jaha, har du precis vaknat ur sömnmedelspåverkan...
hahah, vad söt du är!
jaha, bor du i fastbo!? jaha! du där vet jag en som.....

det vore så där!
och jag tyckte faktiskt det var rätt drygt nu också.
jag mådde ju inte prima efter alla sprutor och blod.
jag ville bara hem och ta hand om basse