Bröllopsdag

Idag har vi varit gifta i 6 år.

För 6 år sen firade vi tillsammans med 176 personer uppe vid Sala Silvergruva.

Det var dans till Sture Lindströms Orkester och lite av Addes alla band.
God mat och fint väder och många glada miner.

Men det som vi minns mest är dagen efter.
Adde och jag kom upp för att påbörja städningen.

Mitt på grusplan låg en tatuerare tätt omslingrad den ökända dunken.
Han hade tydligen hittat rätt kvällen innan...

Framför Kristina schaktet låg en väldressad trummis på 2 meter.
Slipsen var snyggt knuten under hakan och skjorta, väst och kavaj var oklanderligt knäppta.
Ett gäng kineser med kameror hängande på bröstet tittade storögt på den långe mannen som sov så sött på parkbänken.

Ur Capricen (amerikansk jänkarbil) hängde 3 par trötta, varma fötter ut genom fönstret d'är den stod parkerad framför värdshuset.

om man lyssnade noga kunde man höra en av fotägarna harklande få ur sig orden
-jag har fått akut väskebrits. jag har väskebrits.
Hjälp mig!

hahaha!

Det var fantastiskt, att få gifta sig!
Skulle vilja göra om det.
Men jag vill inte byta man.

Imorse gick jag upp sist.
Ville vara ltie crazy så..
jag drog fram min bröllopsklänning och skred ner för trappan.
Adde log med hela kroppen!
Julianas högsta dröm gick i uppfyllelse!
Se sin mamma i brölloopsklänningen.
coh Vigg bara lyste och sa hela tiden mamma, vad vacker du är!

och jag var nyvaken, morgongubbar i ögonen och kissnödig som få.
håret stod på ända.
Klänningen måste ha krympt lite för den gick inte att knäppa över bysten.
(och då var jag ändå i sjätte månaden när vi gifte oss)

Men mina närmaste tyckte jag var så vacker.
(det är väl det som är kärlek.)
De kunde inte släppa mig.
Inte ens hunden, han stod på klänningen mest hela tiden...




Klänningen sydde Maria Linkan åt mig!
Det ska hon ha mcyket tack för!