"den snoria,"
skulle mina barn klämma till med som en ärtig avslutning.
Men ärligt.
jag är ju jag, Viktoria, Vickie.
Faktiskt så är jag det först och främst.
sen är jag allt det andra, mamma, fru, kompis, arbetskollega, granne syster, dotter, barnbarn, systerbarn, kusin och vad ni vill.
men jag är jag!
jag blir galen när jag alltid blir presenterad som:
Addes fru.
inte fy skam!Absolut inte!
men de gånger som jag blir presenterad som att det är det enda framgångsrika jag gjort eller är, är fru till Adde då tröttnar jag.
Ett tillfälle minns jag särskilt:
Jag åkte på konferens till ett gammalt tillhåll inne i smålands skogar för några år sen.
Jag vet att jag just då var inne i en personlighetssvacka.
Alla visste och kände mig pga Adde tyckte jag.
DÄR skulle jag bara kunna vara jag och ingen skulle ha några förutfattade meningar och jag skulle aldrig bli presenterad som någon fru, flickvän, mamma eller något.
JAG var där.
Direkt efter avslutande föreläsning kommer en rödhårig skönhet fram till mig. Spänner ögonen i mig och säger
-men du... visst är du Addes fllickvän?
jag bara gapade och sa
-ja, jag är Addes flickvän.
-jaha! kolla! det här är en kille som jag kände förut som höll på med både....blablalabla ...detta är hans tjej!
-japp, jag är HANS! sa jag och blev någons igen...
Det är inte det att jag har några behov av att sättas in i någon historiebok men jag vill bara få chans att få vara jag ibland.
Sen så har jag en hel del uppslag tycker det är askul att ställa till med kalas och partaj.
Gört gärna, herregud vi lever bara en gång vi måste ha kul och njuta!
men!!
jag är inte den som ställer mig upp och tjoar och tjimmar i en mick eller på ett scengolv.
Jag gillar att fixa oc htrixa, dra ihop och knyta ihop en fest.
Det syns inte eller rättare sagt, det hörs inte.
För när folk har kommit och är där.... då går jag omkring och skcikar upp Adde på scen, Adde till micken, Adde till att synas, Adde till att höras.
VI kompletterar varann.
och det går super!
men sen får jag höra att Adde är så bra och det är så typiskt Adde att ställa till med fest och kalas och att han är en sån performer och att han gör allt så jävla bra!
Då blir jag putt!
Jag då?!
jag menar inte heller att någon ska stå och applådera mig !
men någonstans så har jag också dragit mitt strå till stacken.
men alla tror att jag bara går omkring och fiser varmluft och lever på meriter som Addes fru!
2 kommentarer:
Fan vad jag känner igen mig! Jag är tillsammans med Emil, och de tär inte fy skam! jag är jätteglad och jättestolt över honom, men jag då? jag är ju lite glad och stolt över mig själv också, men jag har lyckats träffa en man som alla ÄLSKAR. Som är sådär perfekt. Som ingen har något ont att säga om, som aldrig är elak eller baktalar någon. Och så jag, som är elak och bitsk, som säger fel saker och som inte alls är lika älskvärd. Jag är jätteofta Emils flickvän. Hallå! När blev jag bara det? Jag då?
Och jag skulle applådera dig vilken sekund som helst, du är fantastisk Vickie, alldeles egna Vickie!
Jag vet precis vad du menar, så otroligt irriterande. Undrar om det bara är kvinnor som har dethär problemet eller om det är likadant för karlarna?
Skicka en kommentar