vad är det som kan väcka en sån rädsla och föda ett sånt hat?

blont hår, brunt hår, svart hår.

fräknar, blek, rödbrun, svart och gulbrun.

tjock, smal, små tuttar, stora tuttar, långa tuttar.

Gud, Mohammed, Mekka, Jerusalem, koranen.

sosse, moderat och alla de andra olika politiska perspektiven.

en kropp, ett huvud, ett hjärta som slår.

det är det, eller lite av det som förenar oss... oss...vi människor.

vad är det som kan väcka en sån rädsla och föda ett sånt hat?

Rädsla- för olikheter? Rädsla på grund av okunnighet?

Rädsla för förnyelse? Rädsla för att sin egen fast förankrade tro på sig själv ska komma att ändras?

man kan inte, och jag menar det från djupet av mitt hjärta, man kan inte ha ihjäl de som inte tycker lika...

hur kan man tro sig själv om något så stort som allsmäktig?

Jag kan inte förstå...hur tänkte han?

Han, mannen med hatet och rädslan, kan ju inte ha upplevt i sin skeva verklighetsuppfattning att barnen och ungdomarna var hans fiender.

Han kan inte ha tagit på sig en polis kläder, som står för tryggheten i samhället, han kan inte ha bett dem komma till honom för att sen skjuta dem och efteråt jubla åt sin egen handling.

Han kan inte ha trott att de unga var fiender.

Han måste ha sett det i deras ögon. Han som fick deras sista blick...

Han, mannen med hatet och rädslan som byggt upp en egen värld där han var allsmäktig, han som höll andras liv i sina händer. De händer som utan urskiljning tryckte på avtryckaren medan han stod med polismärket och leende på läpparna och bad dem att komma till honom.

Han, mannen med hatet och rädslan blev tillslut synlig och fick allas vårat hat till sig.

Han, mannen med rädslan och hatet fick allt det tillbaka, tillslut blev han inte ensam med sitt hat och sin rädsla...Han delade dessa känslor med de som inte borde ha att fått känna hat och rädsla.

Han fick känna tillhörighet med dessa människor som råkade vara de som han slöt in i sin ruttnande kokong, där ingen växte, död och förmörkelse la sig som ett mörkt täcke av hans känslor, hans hat som vuxit upp ur hans rädsla.

Han vann,

han fick alla dessa oskyldiga, öppna människor att ta del av hans rädsla och hat.

Låt inte hans rädsla och hat ta över våra sinnen!

Låt inte rädslor och hat styra vår värld!

Öppna er och ta del av vår värld, acceptera att vi är en kropp, ett huvud och ett hjärta som slår.

Vi har en gemensam nämnare, vi är människor med högt utvecklade hjärnor som vi kan använda.

varför inte se olikheterna som något berikande?

och om det är något man brinner för...

sätt ord på det då?!

ut och tala om vad som är så bra med det som man tror på, hitta likasinnade...

brinn tillsammans och väx på andras olikheter.

Det är ju det som får oss att växa och hitta fler lösningar...och kanske få oss att tänka igenom det man själv tror på, utforska sina egna åsikter av andras, få våra tankar bli större och utvecklas med hjälp av våra medmänniskor.

Lyssna på andra, lär känna andra och väx, njut av kunskapen och erfarenheten som man får på köpet.

Dessa ord betyder inte och det står inte nånstans. Inte mellan raderna eller uttalat att vi måste tycka/vara som "de".

Utan VÄX i samverkan med alla andra människor.

Jag menar inte att jag älskar alla eller jag tror än mindre att alla älskar mig.

Men jag lär mig något om mig själv i varje möte.

Jag vill vara jag och jag vill att du och, du och, du och, du, alla ska få vara sig själv.

Tänk på att det är många som inte träffat någon som du.

Låt dem ta del av dig och på det viset ta sig vidare ut i det vi kallar livet...

Med större förståelse och nyfikenhet på omvärlden