varför?

ärrad, sargad av livet.

det är svårt att stå för och visa upp sin svaghet.
sakta men säkert kommer näsan högré och högre över vattenytan.

jag har varit ledsen och jag har känt mig besviken.

ibland på vissa personer men ibland även på hela mänskligheten.

det är viktigt för en del att sätta sig över och trycka ner...
när livet känns som ett teaterdrama att det inte finns så mycket äkthet med längre.
då blev det tungt att skriva ner och på så sätt mer eller mindre vara tvungen att visa sin mest
svaga sida.
visa att man bryr sig, att man reagerar.
Jag klarade inte det det är en av anledningarna till att min blogg legat i träda så länge.

vi får se vad som händer nu...
jag känner mig lite starkare och fått lite distans till allt som hänt och kanske kan jag se det ur ett annat perspektiv och kan "prata" om det, kanske skratta åt det...

men jag mår bra! och jag kommer krypandes ur min grotta som jag har behövt grotta in mig i.