hoppla

jag tittar in i mina egna ögon.
betraktar ögonfransarna.
jodå de börjar närma sig fulländning men ett drag till med mascaraborsten får det bli.
Ända längst ut på yttersta tippen på varje frans ska ha en liten färggnutta så de ser långa och svepande ut.

och nu kan det inte bli bättre (för mig) tänker jag och känner till min förfäran.
det kittlas oerhört mycket i näsan.
gnuggar under näsan, ta bort kittlet.
försöker bita av...
men det går inte att stoppa en nysning.
det är bara att spärra upp ögonen så mycket som det går.
4 på raken.

all den fina mascaran sitter nedanför och ovanför, ända upp till ögonbrynen.
svart. som ett emo.
de förr så vackra långa ögonfransarna blinkar korta, stubbiga mot mig själv i spegeln...