lam och låghalt

jag är döööd i kroppen.

Ikväll skulle jag rida.
Har inte ridit lektion på minst 20 år.
här emellan har jag ströridit lite då och då.

Jag fick en hyfsat stor häst.
Tittade på stigbygeln och tittade på mitt ben, foten som fanns nånstans långt nere vid marken.

Tittade återigen på stigbygln och gav mig fan på att jag skulle ha foten ditupp.
på första försöket.
Sträckte upp och sträckte mig och log ansträngt.
Kavade mig upp i sadeln och satt,
Satt och kände mig allt annat än bekväm.

De andra som skulle rida hoppade upp och började trava och göra volter, de svängde än hit och än dit.

Jag satt i mina plysch byxor och lågskor smackade med läpparna och besten rörde sig.
Vi skrittade runt medan alla sprang förbi både i trav och galopp.
jag puschade på med benen och hästen gic kfortare.

Jag skulle rida lätt.

Allt fläsk i världshistorien kom i gungning.
jag dallrade och det blev efterskalv i fel takt.
Benen fladdrade som lärkvingar kring magen på kraken.
armarna hade jag under hakan och höll krampaktigt i tyglarna.
försökte hitta takten, ville hitta takten.

Hittade den efter ett tag och fettet dallrade i takt so far so good!
Äntligen!
tänkte jag och travade runt i ringen och inväntade order.

Men denna grupp värmde upp själva och gjorde både det ena och det andra.
jag travade och höll takten, föröskte hålla ner händerna men benen jag kunde inte hålla dem stilla.

Så fortsatte det.
Det var liksom ingen riktig lektion som jag hade behövt.
De var samkörda och kunde allt som de skulle kunna till denna lektion.

Jag kände mig bara fram på den stackars hästen som antagligen funderade på att bli halt för att slippa mig!

Jaja, mina ben var så trötta så jag visste inte om jag hade några...

Sen var det slut!
jag skulle sitta av...
Jag svingade mina lurviga av och landande på backen.
Pang.
där stod jag.
men på vad stod jag?
jag klappade kraken tack och lämnade över till näste man.

Då skulle jag ta mig till bilen...
Zeb Macahan, släng dig i väggen!
Hjulbent!
det var jag.
Plus att när jag tog ett steg så flög ena benet åt sidan!
jag såg ut som om jag hade fått en släng av förlamning och inte kunde styra benet.
Ärligt!
jag bad till Gud att ignen skulle titta på mig när jag gick.
elle vad det var jag försökte göra.
jag hade inte styrsel!
jag tog ett steg i taget långsamt, långsamt så det inte skulle synas asbra hur det var ställt med mig.
Nu är jag både lam och halt av ansträngning.
jag satt i 50 min på en häst.

Jag skäms!
hur är det med mig!