älg

imorse gick vi på morgonpromenad med Bazir.

mitt på inägan stod en stor och ståtlig älg.
han stod i godan ro och åt från en björk.
han tittade upp och iakttog oss måttligt intresserad, började äta igen.

vi rörde oss sakta framåt och han vände på huvuudet igen och var lite mer nyfiken denna gång.
Nu hade vi lyckats få Bazir till oss och kopplat honom.

Älgen började sakta gå medan han tittade på oss han undrade nog vad vi var för något/några som kom och störde i frukosten.

Tänk vad glad man blir att få dela en stund med ett skyggt djur som en älg.
Vi började röra oss igen långsamt och då drog han upp de långa benen och rörde sig graciöst över ängen.
Han sprang och gömde sig bakom några träd för att nyfiket kika fram på oss.

till slut blev det för mycket, vi kom väl för nära.
och helt ljudlöst sprang han upp i rök, han bara försvann.
och kvar stod vi och försökte få höra ett minsta lilla knak av den enorma älgen.
men ingenting vi stod där och det kändes nästan som om det inte hade hänt...