ingen skogsmulle

Jacob och jag tog en kvällspromenad med Bazir alldeles nyss.

Vi sprang omkring i energiskogen,
jag med fasa för jag är ju rädd för älgar.
mycket.

Så försvann jacob och bazir och jag står inne bland en hel radda med träd och ser ingen utväg. eller inväg och jag vet att älgarna befinnner sig därinne.

Pulsen slår och jag börjar gå fortare men då hör jag ju bara mina egna steg då måste jag börja smyga fram som en indian. så jag hör om det kommer en älg.
Lyckas ta mig ur skogen och hör hur det brakar och dånar inne bland trädraderna.
jag hoppas att det är jacob och bazir.
oc hdet var det!!

men nu låg pulsen och reaktionsförmågan på topp.
Hela jag är på helspänn-
Funderar ut hur jag ska gå nära ett stort träd och när älgen kommer så kan jag springa runt, runt det trädet tills fan själv avlöser mig.
men älgen kommer inte kunna ta mig!

Vi går ut på en äng och Jacob berättar att han hittar älgbajs överallt!
jag går genast mot träden. tittar ut de stora träden som ska skydda mig.

Jacob började brööööla och jag höll på klappa till honom.
-va! vad gör du!???!
-jag låter så att de ska höra att vi är här sa han
-nehej! fasen du låter som en älg ju! du gör säkert ett lockrop så snart har vi dem här! sa jag argt!
-nehej en älg låter så här sa han och brööölar ännu värre!
-sluuuuuuuuta skriker jag! du vet väl inte hur en älg låter! den låter precis så där!
-men mamma...
-nej ! vi sjunger opera istället sa jag och sjunger värsta arian.
precis i samma ögonblick som jag tystnade så

tjolahopp!
ett rådjur hoppade upp precis i närheten av mig!

jag vrålade och hade inte en tanke på något stort träd!
jag skrek för mitt liv, alltså på riktigt!
jacob skrattade
oc hjag skrek!
Sen såg jag att det var ett skräckslaget rådjur som antagligen fått sitt livs chock både av min röst och mitt utseende.

jacob tycker att detta är skitkul! och säger att hela byn måste ha hört det där!
men jag skakade hela vägen hem och mådde lite illa för att jag blev så rädd.
jag är ingen skogsmänniska!