Mobiltelefoner

Jag pratade i telefonen med Maria när grabbarna var här och lanade.
Maria är mamma till en av grabbsen.

Jag sa att det ringde, plingade och tjöt mest hela tiden.
För de lämnade sina mobiler nere medan de sov.
Jodå det var en annan av mammorna som försökte få tag sin son.
Jag undrade lite grann varför hon inte ringde hem till oss istället.
Nja, hon känner ju inte oss...

Sen diskuterade vi mobiltelefoni en sväng.
Hon tackade för att de finns.
Och javisst! När de påslagna eller mdtagna(HAHAH)då är det great!

Men jag tycker att det är konstigt!
Förut hade föräldrar kontakt med varann.
Nu har jag ibland ingen aning om vilka förädrarna är.
Maria sa också att i somras hade de varit mycket ungdomar hos dem.
Ibland många dagar på raken.
Men aldrig att en förälder hörde av sig.
Man vet och förstår att de ringer till sina barns mobiler. men ibland kunde känslan komma att
"men gud bryr de sig inte om sina barn. X har varit här så många dagar men igen har hört av sig."
Då måste man påminna sig om att mobilen finns.

Sen när mobilen inte är påslagen eller glömd hemma då kan man dra sig för att ringa hem till den som en barn är hos för det är ju "en vilt främmande människa som man skulle ringa till..."
Och bland dessa totalt vilt främmande folk är ens barn!

Så på ett vis var det mycket bättre förr för då hade föräldrar kontakt med varann och lärde känna varann lite grann och visste påett humm hur de tänkte...
Sen är det ju jätteskönt att alltid få tag i barnen.
och de kan alltid höra av sig om det händer något