presens

jag brukar möta en gammal farbror när jag är ute med hundarna.
han är verkligen gammal!

han blir iaf väldigt sentimental när vi möts och glad!
glad i Bazir och bazir blir glad han med.

farbrorn har haft en pincher, brun likadan en gång i sitt liv.
när hans fru levde.
han hade fått den av sin bror när han levde.

Imorse hörde jag att allt han sa och berättade sker i dåtid.

hans rynkiga gamla ansikte var stelare än vanligt av den kalla blåsten och tåren rann nerför kinden'
av kylig vind?
eller av ett längtanfullt minne tillbaka i tiden?
eller av en stunds glädje min bruna pincher gav honom på morgonen?